söndag 15 maj 2016

Dansk kantvind dag 2

Tävlingsdag nummer 2 i Danmark. Denna dag i Ikast, precis utanför Herning. Banan var som dom flesta här i Danmark, platt och med kraftig vind. Mitt mål för dagen var främst att försöka placera mig bättre i klungan för att slippa slita för mycket i vinden och hoppas på att kunna bita mig fast i 1:a klungan. Jag var även överens med mig själv om att jag skulle värma upp lite bättre för att göra benen redo på hård körning från start. Vet inte om det har med åldern att göra men i bland känns det som om benen är bäst efter nästan en timma. Segt bara att värma en timma innan en tävling som kommer pågå i tre timmar, men ska man vara på topp så kanske det är något som krävs. Har inte gjort några vidare studier på mig själv ang detta, men borde kanske göra det. Jag tycker dock att jag har fått till uppvärmningen bra inför tempolopp, då brukar jag sitta och trampa ca 40 min på trainern.

Det blev dock ingen uppvärmning på 40 min idag. Tiden gick så fort, som vanligt, och jag fick nog ihop ca 25 min på trainern. Men ganska fokuserad tid. 5 min G1, 5 min G2, 5 min upp till EB, någon minut lugnt och 5 min upp till EB igen, sedan lugnt några minuter. Efter det kändes benen någorlunda redo.

Det kördes på, som vi trodde redan från start. In i den hårda kantvinden. Vi hade idag samma laguppställning som igår. Och allas mål var nog att sitta kvar första biten av tävlingen tills det skulle lugna ner sig, sedan skulle vi kanske kunna göra lite attacker. Jag gjorde mitt bästa för att försöka placera mig så bra som möjligt men det var svårt. I kantvinden var det endast dom främre cyklisterna som bildade en så kallad vinge. Bästa skyddet i kantvind. Alla vi andra låg som ett pärlband efter dem. Vilket inte ger så mycket skydd, att bara ha en liten rygg framför sig. Det man vill åt i kantvinden är en cyklist vid sidan om sig.

Vi skulle köra 3 varv på en bana som var ca 31km och som sagt var det riktigt hårt första varvet. Vet inte när klungan började splittras upp. Jag var fullt fokuserad på att hålla mig kvar och hela tiden försöka hitta ett bra hjul. En av mina lagkamrater, Maja, fick kedjehaveri ungefär i mitten på första varvet. Jag låg precis efter henne när detta hände vilket skapade en lite lucka för mig och jag fick jaga i kapp ett hjul. Efter det tog det inte lång tid förens vi kom till en liten liten backe. Den var inte brant och lång, men den kändes efter den hårda körningen. Och det var jag inte ensam om. Tror det var en del som tappade där. Jag var som vanligt inte rätt placerad och hamnade bakom någon som tappade i backen. Detta gjorde att jag plus tre andra cyklister fick jaga ikapp klungan. Vi körde på riktigt hårt. Tror att alla var ganska måna om att göra sitt bästa för att komma ikapp. Det slet på benen. Men som tur var blev det lite lugnare i klungan en liten stund när vi kom i kapp. Tyvärr hade då även en annan lagkamrat, Hanna tappat klungan. Nu var det jag och Moa kvar och vi gjorde vårt bästa för att hänga med. Tempot gick ner på andra varvet och vi fick lite tid till återhämtning. Men trots att tempot var lågt var det ändå ingen fikarunda pga den danska kantvinden. Jag försöka att placera mig men hamnade gång på gång längst bak. Det blev lite för jobbigt att hela tiden försöka jobba mig längre upp och accepterade till slut att vara sist i klungan. Bitvis gick det lite hårdare men sammanlagt var det ganska ok. Trodde att jag skulle åka av vid något tillfälle men som tur var så blev det lugnare precis när det kändes som om benen skulle ge upp. Vi kom in på varv tre och jag började tänka på taktiken. Vad skulle hända nu? Det verkade inte som om dom stora lagen var så benägna till att attackera, för det hade inte varit så många attacker hittills och jag har hört att etapp två brukar vara den lugnaste. Jag hade inte riktigt ben för att göra något i början på varvet när det var som mest kant och motvind och tänkte därför att det får bli något precis i slutet. Moa och jag bestämde oss därför för att göra något i slutet. Förhoppningsvis skulle resten av klungan inte bry sig om oss då vi inte är något hot för deras totala poäng. I den lilla backen i slutet på varvet tänkte jag göra en attack, men Rikke från Team Crecsent hann före. Det blev en satans köring efter det. Måste varit uppe i minst 70km/h, kändes det som i alla fall. Vi kom i kapp Rikke och det lugnade ner sig, men då körde BMS en dubbelattack. Sedan var det min tur. Jag attackerade och kom loss. Haha, tänkte jag. Det är ingen som brys sig om mig. En MCK:are, jag är inget hot, låt henne köra hoppades jag att dom skulle tänka. Det gick någon minut och sedan körde dom på för att komma ikapp mig. Vi började efter det att närma oss mål. Då gjorde Moa en attack. Jag låg länsgt fram och ingen gick fram för att köra in Moa. Bra tänkte jag, låt Moa köra i från oss nu. Men Rikke gick fram och körde på så efter ett tag var klungan i kapp Moa och nu var det inte långt kvar till målet. Tempot gick upp och alla försökte ta så bra position som möjligt. Jag var för lam för att positionera mig och fick inte in någon bra spurt. Hamnade dock på plats 12 och Moa plats 13. Vi blev bästa svenskor idag och fick 50 danska kronor var. Det var det värt för slitet i kantvinden!

Nu ligger vi på hotellet med benen i högläge och hoppas på bra återhämtning tills imon. Imon är banan kuperad och vi ska visst köra i Danmarks mest kända backe, beskriven som Danmarks Kinnekulle. Hoppas på bra backben i mon! Peace!

 

1 kommentar:

  1. Hej Jeanette, googlade på min löparskada jag fått nu och fick fram ett forum där du beskriver exakt vad jag tror jag har, men hittade inget svar i tråden om du löst din skada och hur du gjorde då ditt inlägg var från 2012. Visste inte hur jag skulle komma i kontakt med dig så testar här :) Men har också nu ont/överansträngning vid sittbensknölen och haft det i 4 månader utan vidare förbättring med vila och rehab. Så hör gärna av dig! sofiahager@outlook.com Kram

    SvaraRadera