Så var säsongen över för den här gången och höstvilan är inledd, i allra högsta grad. Dragit på mig en luftrörskatarr så nu har jag inte kunnat röra mig i högre hastighet på över en vecka.
Det har varit en kul och lärorik säsong. För första gången har jag och alla andra i laget kört som ett lag och vi har lärt oss mycket om vad det innebär att köra som ett lag. Viktigast av allt, prata, prata med varandra. Före, under och efter ett race. Jag själv har lärt mig att ta det lite som det kommer. Att inte få panik för att jag måste ställa in ett planerat pass och att ha rimliga krav i förhållande till livet i övrigt.
Lagets resultat har varit över förväntan. Snabbt räknat har vi ca 15 pallplatser (1:a, 2:a eller 3:a) och vi har ca 30 starter, det är alltså 50%. Hälften av alla tävlingar har vi lyckats komma upp på pallen. Inte dåligt för ett nystartat lag med heltidsarbetande amatörer ;) Vi lyckades ju dessutom ta ett SM silver i lagtempo!
Mina personliga resultat har även dom varit helt över förväntan. Säsongen började inte så bra, eller som jag hade förväntat mig. Kändes som om alla var starkare, var som om min kropp inte riktigt hängde med. Mitt mål att vinna Kinnekulleloppet gick inte alls. Fel ben, fel taktik, inget gick som det skulle. Jag som svor förra året efter SM att jag skulle vinna Kinnekulle men lyckades inte. Kändes som ett ganska stort nederlag. Helgen innan hade jag kört Östgötaloppet där jag lyckades åka av i kantvinden för att senare åka i diket pga vinden. Ingen personlig lyckad tävlingen det heller. Tävlingshelgen i sthlm var näst efter Kinnekulle (drygt en månad efter) och där blev jag besegrad i ett tempolopp av min klubbkompis som aldrig innan lyckats slå mig i tempo. Ännu en spik in i kistan och jag började undra vad det är som händer. Men ungefär när det började bli varmt ute började formen sakta men säkert ta form. I början på juni körde jag och Anna Nationaldagsloppet. Det var bitvis fruktansvärt tufft men jag lyckades bita i och hålla mig kvar i klungan. Trodde flera gånger att jag hade nått min gräns och att jag skulle åka av, men efter att tagit tag i mina tankar och när jag såg att Anna orkade så orkade jag med. En dag vila efter det och sedan var det dags för första deltävlingen i Göteborgserien, Aktivitus GP. Förväntade mig att benen skulle va ganska kassa med tanke på hur hårt det hade varit dagen innan, men benen svarade oerhört bra. Var inte sämre än någon annan och lyckades ta en pallplats. En dag vila efter det och sedan var det dags för Nässjö GP. Tänkte att Nässjö GP skulle vara lite grädde på moset med tanke på vad jag kört dagarna innan och att jag skulle bli lite sliten. Kroppen kändes dock bra och jag orkade köra på ganska hårt. Det hade vänt! Tredje hårda passet och jag kände att benen hade mer att ge. Så började säsongen på riktigt för mig.
SM var på tur och där lyckades jag ju, över förväntan, ta en 6:e plats på tempot, topp 10 på linjet och ett lagsilver i tempo! Inte illa presterat av laget och av mig själv. Jag kom i mål med 2:a klungan eller 3:e blir det nog. Lyckades inte riktigt hänga med täten uppför Gesundabacken alla gånger och fick nöja mig med att köra tillsammans med alla andra som är snäppet under de allra bästa damerna i Sverige. Och det är väl där jag hörde hemma också, fast inte enligt resultatet på tempot. Där besegrade jag de flesta som annars kör bättre än mig på linjelopp.
Efter SM var det tävling nästan varannan helg. Tanken var att ta det lite lugnt efter SM för att formtoppa lagom till Svanesund 3-dagars som ligger i slutet på säsongen. Blev nog inte så jätte lugnt med tanke på att det var tävling redan kommande vecka efter SM. Det var dags för Västboloppet i Burseryd, första tävlingen i SweCup. Dagen innan Västboloppet var det ett trevligt GP lopp. Jag gillar ju GP lopp och det var desutom väldigt varmt vilket jag också gillar. Så GP loppet i Burseryd gick väldigt bra. Inte resultatmässigt, för jag är så kass taktiskt, och vi som lag var också kassa taktiskt, men det gick bra med tanke på att jag kände mig stark och klarade att köra på ganska hårt veckan efter SM. Västboloppet gick inget vidare heller rent resultatmässigt. För att göra en lång historia kort så förstörde gruspartiet hela resultatlistan för oss i MCK och för många andra.
På tur var “Skåne helgen” med tre tävlingar på raken. Fredagen körde vi ett trevligt GP lopp där vi var fyra tjejer från laget. Vi lyckades med taktiken och Carla tog en 2:a plats. Formen var bra och dagen efter körde vi Ringenloppet, 2:a tävlingen i SweCup. Tyvärr blev inte heller 2:a tävlingen i SweCup någon höjdare resultatmässigt. Jag litade nog inte tillräckligt på mig själv och tog inte riktigt chansen att se vad kroppen kunde klara av.
Vad jag kan minnas efteråt så här så fick jag nog ingen direkt formsvacka efter SM utan höll mig på en ganska jämn nivå fram till nästa tävling i Värnamo. Var sjuk veckan innan och missade ett planerat träningspass. Första träningspassen efter förkylningen blev ett lätt “lek” pass för att känna på formen. Den kändes bra så dagen efter körde jag ett inplanerat efterlängtat Aktivituspass. Eftersom jag jobbar oregelbundet är det inte alltid mitt arbetschema tillåter dom hårda onsdagspassen. Men just denna onsdag gjorde klaffade allt. Var lite skeptiskt till hur det skulle gå med tanke på att jag varit sjuk med feber och legat helt utslagen i soffan en hel dag, det är inte ofta det har hänt dom senaste åren. Men passet gick, som mycket annat denna säsongen, över förväntan. Var oerhört start, snacka om formtoppa med förkylning. Men formen höll inte riktigt i sig till helgens tävlingar i Värnamo. Lördagen var tempo, som jag var tippad att vinna, men benen ville liksom inte. Det var tungt och jag snittade inte alls den watten som jag borde ha gjort. Kom dock tvåa och fick stå på pallen. Eller pallen fick jag inte stå på för jag missade prisutdelningen. Det får vara säsongens blunder. Linjeloppet dagen efter gick inte heller så bra, var loss ett tag med Ida Erngren, men benen var inte starka nog för att hänga med henne. Det var bara att svälja att formen inte var på topp just den helgen, och det skulle den inte heller vara enligt min planering.
Toppformen skulle ju komma lagom till Svanesund 3-dagars i slutet på Augusti och det gjorde den. Innan dess passade jag på att ta hem segern i två tävlingar i Göteborgsserien vilket gjorde att jag hade bevis på att formen var på väg upp. Svanesund 3-dagars blev en succé. Hade kunnat skriva flera sidor om den tävlingen men detta ska ju vara en sammanfattning så jag får skylla mig själv att jag inte skött min blogg och skrivit mer om alla tävlingar under säsongen. Men sammanfattningsvis så vann jag alla etapper utom linjet, Moa i laget vann och jag kom 2:a. Vilket är lika med att jag vann hela Svanesund 3-dagars. Helt över förväntan. Bäst av allt var när jag vann GP loppet. Kom loss efter ca 16min och körde själv ändå till målgång. Segrade solo med ena handen i luften (jag har ju inte lärt mig att köra utan att hålla i mig så kan kan sträcka upp armarna när jag kör över målinjen). Kände mig okrossbar efter det loppet.
Efter Svanesund var det Skara GP, en av tävlingarna i SweCup, och som vanligt fick vi inga resultat att skryta med i laget eller individuellt Jag kände mig stark, starkare än vad jag hade trott med tanke på att det var veckan efter Svanesund med fyra hårda etapper. En vecka vila och sedan var det dags för säsongsavslutet. Först sista tävlingen i Göteborgsserien som jag vann och därmed vann hela Göteborgsserien och sedan årets sista GP lopp följt av sista SweCuptävlingen. GP loppet gick bra, väldigt bra. Jag och Moa som var dom enda från laget som körde lyckades bra med taktiken och Moa tog en 2:a plats och jag kom 4:a. Vi spelade på det vi är bra på helt enkelt. Jag tröttade ut åkare i backen och Moa kunde fint ta spurten. Formen kändes bra och dagen efter var det dags. Sista tävlingen för säsongen. Vår taktik var go big or go home. Vi hade inga poäng att oroa oss för eftersom vi inte hade lyckats så bra på föregående tävlingar i kuppen. Inledningsvis var det ett fruktansvärt tråkigt linjelopp. Har aldrig varit med om något lamare. Nästan inge som ville dra och ingen ville attackera. I mellan åt var det rena distanssnacket i klungan och det var bara ett fikastopp som fattades. Det blev dock lite attacker i mellanåt. Jag och Moa gjorde så många som vi orkade men blev hela tiden ikappåkta. Men så, efter att det gått några attacker som blivit upphämtade så såg jag min chans. Gick i väg och ingen orkade, eller såg det som sitt uppdrag att köra in mig. Det var några försök och jag kunde se att klungan var ganska nära ett tag i början men det höll inte. Jag tryckte på och klungan tröttnade. Så låg jag där helt själv, ca 40 min kvar att köra. Intalade mig själv att om jag bara är smart nu och kör på så hårt som jag klarar in i mål så kanske jag lyckas hålla alla andra borta. Wattmätaren var en bra coach. Jag vet vad jag klarar att snitta på ett tempolopp och hade det som hjälp för att inte köra på för hårt och inte heller ligga och mesa. Jag hittade en bra rytm och körde för att vinna, vinna mitt sista linjelopp för säsongen. Klungan kom aldrig i kapp och jag körde solo in i mål. Andra gången denna säsongen, underbar känsla!
Det var sammanfattningen av min säsong. Jag började skriva på detta inlägg i början av oktober men fick aldrig tummen ur för att publicera det. Jag har nu varit tvungen att hålla upp med ansträngande träning i en månad och jag kan lätt säga att det är skrämmande hur mycket man kan tappa på några veckor. Men vad jag vet är att det inte är omöjligt att få tillbaka det man tappat. Så nu är det intervaller i uterummet som gäller framöver!
