Månaden går mot sitt slut vilket betyder att det är hög tid att genomföra månadens pass för Kompiskampen. Denna vecka blev den vecka som passade bäst för att genomlida 20 minuter på så hög watt som möjligt. Men genomlida ska jag nog inte kalla det. Eftersom det är 20 minuter så klarar jag ännu inte att pressa mig så hårt att jag kör 20 minuter i EB-träsket. Nivån där kroppen producerar en del syra och man har känslan att det är riktigt jobbigt och inte långt kvar tills man når max.
Var inte direkt taggad för passet. Körde igår, torsdag, hade redan då två tc-pass plus ett gympass i benen. För att hitta motivation tänkte jag att det är bara att göra, sedan får det gå som det går. Om jag kan hålla samma snittwatt som sist så duger det, om jag råkar hamna under så är det okej. Om jag kan pressa några watt över blir jag glad, men absolut inget tvång. Huvudsaken är att jag kör passet!
Gick ut ganska lugnt, tänkte försöka ligga på den nivån som jag klarar att hålla i 20 min utan att bränna ut mig. Intalade mig själv att detta går bra, jag har mycket mer att ge. Tänkte på tempo SM, 40 min runt tröskeln, har jag klarat det så klarar jag lätt 20 min idag. Så gick tankarna fram och tillbaka under 20 min. Delade upp passet på fyra delar, så som jag brukar göra på ett tempolopp. Efter 10 min var det vändpunkt i mina tankar och nu vet jag att det är dags för en ökning, så som jag alltid gör på tempo. Inte för mycket bara, jag ska klara ännu en ökning sista fem. Kändes okej fram till sista fem när jag gjorde ännu en ökning. Då tänkte jag på mina starkaste prestationer, när jag tex hade gått loss solo på GP:t i Svanesund och körde på rött i nästan 15 min. Klarade jag det då så klarar jag några ynka minuter nu. Håll ut! Sista minuten slängde jag i ännu en växel och tänkte att nu är det allt eller inget. Kör! Tog mig i mål och stoppade klockan, 20 min avklarade! Yes, det gick! Jag lyckades hålla mig på samma nivå som sist och två watt över. Kanske låter lite, men det är alltid nått. Jag förväntade mig ingen dunderökning, det hade inte varit rimligt. Som jag skrev sist, om att sätta mål, det målet måste vara rimligt.
Jag var trött när jag stoppade klockan, men frågan är om jag hade kunnat köra på lite hårdare. Jag “dog” inte i slutet och kunde öka vilket kanske betyder att hade kunnat köra på lite hårdare. Tanken är ju att pressa sig till max, annars har man ju mer att ge. Men det är svårt, går man ut för hårt kanske man inte håller hela tiden, och tappar i slutet. Som jag brukar köra, så brukar jag oftast öka i slutet. Så har det tex varit på alla tempolopp jag har kört, jag ökar efter vändning och tar om dem som gått ut för hårt. Det är min taktik. Under tempo SM förra året tjänade jag ett bra antal placeringar på det. Men det kanske är dags för mig att testa något annat, att gå utanför boxen, köra så hårt att jag inte ens klarar 20 minuter. Då vet jag ju vad jag inte klarar av. Så det blir den avslutande tanken för idag, gå utanför boxen och testa dig, för att se vad du klarar av!
Snittwatten blev för denna månaden i Kompiskampen blev 224 = 4,0 w/kg, mitt “okej” acceptabla mål är 230, vilket är det jag ska nå i Mars, så jag är nästan där!
MÅL KOMPISKAMPEN Mars 2016
Acceptabelt: 230 watt
Realistiskt 240 watt
Drömmål: 250 watt
 |
| Tankarna under passet gick till denna bild - Svanesund GP |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar