Denna vecka började med vilodag efter helgens distans. Kanske inte så mycket vila med tanke på att jag jobbade 9,5 timmar, men “vila” = ingen träning i alla fall. I tisdags blev det ett tc4 pass efter jobbet. Intervaller med tung och snabb kadens. Kan erkänna att jag inte alls var sugen på att sätta mig på cykeln när jag kom hem efter jobbet. Ville helst av allt bara lägga mig i soffan. Men! Då gäller det att samla sina tankar och hitta en väldigt bra anledning till varför man ska göra något som man inte alls känner för. Då tänker jag så här, jag vill vara bra på att cykla och för att vara bra måste jag träna. Finns inga genvägar, så jag har inga val, bara att köra!
Det var ett slitsamt pass. Jag njöt inte direkt under intervallerna och tänkte flera gånger att detta är rena glädjedödaren för att det är så jobbigt. I nedcykligen efter passet kom dom mer sköna känslorna. Kände mig nöjd över att jag bitit ihop och genomlidit något jobbigt. Är lite träning för hjärnan att veta att jag kan klara något som känns väldigt jobbigt, det är dom tankarna jag ska leta fram senare på tävlingarna.
Idag var min lediga dag för denna vecka så jag klämde till med ett distanspass med lite hårdare tempo i backarna. Dagens pass blev ett solskenspass. I alla fall de två första timmarna. Härlig vår i luften och sol. Sista timmen när jag kände att energin började ta slut var det inte längre någon sol och det blev kallare, dålig kombination. Men jag ska inte klaga, det varken snöade eller regnade och jag fick ihop mina tre timmar. Inte så mycket mer att säga om passet, inte vad jag kan komma på nu i alla fall. Nu väntar några intensiva dagar på jobbet och förhoppningvis kraft till att köra något roligt pass på trainern lördag/söndag.
