lördag 9 maj 2015

Göteborgsgirot


Det är inte så många tävlingar nu i Maj, desto mer motionlopp. Så idag har jag, Moa och Charlotte från laget kört Göteborgsgirot. Ett motionlopp i Göteborg som uppmärksammas ganska mycket. Banan är ca 70km med varierande terräng. Eftersom vi inte har några tävlingar på ett tag såg vi detta som ett bra tillfälle att få in ett tufft träningspass. Vi vet att det är med många starka män vilket gör att vi har möjlighet till att köra skiten ur oss. Och samtidigt är det ju ganska trevligt att delta i någon form av tillställning, tävling, motionslopp sak samma, allt är bättre än att köra själv två timmar om man ska träna på att pressa sig.
Jag har haft en bra vecka, mycket vila, bra träningspass och hyfsat pigga ben. Vaknade i morse och kände att detta kan nog bli ett bra lopp, bra förutsättningar. Vädret, måste alltid nämna vädret, hyfsat fin. Inte jättevarmt men ändå inte för kallt för att smörja benen med liniment och skippa benvärmarna. Loppet gick bra, jag kom in som första dam och Moa precis efter. Visste att vi kanske inte hade så många motståndare som skulle kunna hota oss men man kan aldrig vara säker. Kan finnas små starka triathleter där ute som vi inte har koll på. Trodde dock inte att det skulle gå så bra i början. Loppet startar med en materstart och efter det blir det tokörning. Och inte blir det bättre av att vägarna är kringelikrokiga med vägbulor. Jag körde så klart på så bra jag kunde och cykeln hoppade över vägbulorna. Tänka flera gånger att snart åker jag i backen, men någon annan röst inom mig sa att håll dig bara avslappnad och kör på så åker du inte i backen. Låg på en ansträngning som jag vet är för hög för att klara 7mil, men tänkte att det lugnar nog snart ner sig, håll ut. Dock hade jag tappat första och säkert andraklungan också, eftersom det var så smalt på vissa bitar visste man inte hur många som var före. Moa hade varit smart och lyckades hänga med dom första ett tag men tillslut fick hon släppa och ute på Hisingen kom jag ikapp henne. Kändes skönt, nu skulle jag i alla fall inte vara tvungen att köra själv och nu hade tempot lugnat sig. Vi lyckades komma med en lite större grupp och kunde ta ganska mycket hjul. Men det var fortfarande ryckigt. På Angeredsbron släppte jag och Moa och fick sällskap med två, ibland tre resten av loppet. Jag gjorde mitt jobb tycker jag och gick fram och drog vissa gånger men det var fortfarande mycket svängar, backar och smala vägar så något direkt bra samarbete fick vi väl aldrig riktigt till. Jag kände att jag körde på så bra jag kunde utan att bränna ut mig men utan att gå ner i distanspuls. Precis så som jag ville att loppet skulle vara. Hög ansträngning, puls, men inte för hög för att klara två timmar. Mot slutet kom några andra ikapp och de sista 5km blev det lite högre tempo. Nu visste alla att det inte var långt kvar till mål och alla ville nog var den första av oss alla som skulle komma in mot mål samtidigt. Det var kul, kul att det blev lite hets i slutet och man fick tänka till och ta i för att försöka vara den första in i mål. Det blev ju faktiskt som en tävling, trots att det var motionslopp. Benen var pigga i slutet och jag hängde med utan problem. Jag kunde slänga i en extra växel vid målrakan och ställa mig upp för en spurt. Inte för att jag direkt tävlade mot någon, utan för att jag ville och att det kändes så bra.
Kom som sagt in som första dam och Moa precis efter, Charlotte kom in några minuter efter det. Kan sammanfatta dagen med att det var skönt att köra på i början av loppet och känna att jag inte dog helt och kunde följfölja loppet och fortfarande känna mig stark. Trots att banan gjorde så att man körde som en galning över gupp och grejer så gillade jag banan. Det kändes nästan som ett GP lopp på vissa sträckor. Många svängar, igångdrag, det var kul. Mycket bättre än att sitta och trampa på en rak väg. Sedan var det en del backar, där kunde jag känna mig stark och köra ifrån några tunga herrar. Göteborgsgirot får tummen upp!

Jo, eftersom vi var dom första damerna i mål kom både GT och GP fram för att intrevjua och ta bilder. Kul med lite uppmärksamhet, framför allt för klubben och damcyklingen i sig. Önskade nästan att någon av tidiningarna skrev att fler tjejer borde börja tävla för att utmana oss nästa år.


Moa och jag glada efter målgång, bilden är från GT hemsida.
http://www.expressen.se/gt/sport/segergesten-kostade-honom-vinsten-i-girot/


Här är Jessica och Marie, ett par andra starka tjejer från Sub XX. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar