Sommartider!

Då var det dags att ställa fram klockan, utemöbler och ställa in sig på hårda utepass. Sommartid är lika med dags för riktig uteträning. :)

Körde distans ute i torsdags, kändes inte som om det var någon sommartid i luftet. Ösregn och kallt. Klarade tre timmar, hade tänkt två ute och sista timman inne på trainern men av ren lathet körde jag på i regnet. Är så bökigt att komma in blöt, byta om och hoppa upp på trainern. Tänkte även att det är bra att plåga sig lite inför säsongens regniga tävlingar. För sådana blir det garranterat.

Igår körde jag ett pass på trainern efter jobbet 19.30, eller 20.30 sommartid. Lite segt att jobba hela dagen och träna så sent. Men det gick och kändes helt ok.  Känns helt ok idag med efter 9,5 timmar på jobbet. Tillräckligt bra för att ta en sväng till gymmet. Får se hur det känns imon. Ofta kommer ju smällen någon/några dagar efter när jag kört på och vilat för lite.

Nästa vecka blir en bra vecka hoppas jag på. Inväntar ny cykel, wattmätare och några tuffa påskpass med laget. Hoppas på lite skönt vårväder nu när det är sommartid :)

Vad händer?

Min tanke var att uppdatera bloggen minst en gång i vecka. Det gick visst inte så bra. Så vi börjar om. Gör om gör rätt! Orkar inte skriva någo  sammanfattning av allt som hänt. Så jag börjar om på nytt.

Inte långt kvar till första tävlingen nu. Tre veckor, sedan står vi där på startlinjen. Vi alla i laget. Ska bli oerhört kul att ha med mig tre andra i klungan som tillsammans med mig har ett gemensamt mål. Oavsett om vi når målet eller ej så blir det skillnad mot när jag och min trogna klubbkompis Moa har fått klara oss själva.

Träningen går upp och ner precis som formen. Ena passet går bra andra går inte alls som det är tänkt. Det är ett stort pussel som ska läggas för att jobb, träning och samboliv ska matcha varandra och ge utdelning. Men jag lär mig, jag upptäcker när jag behöver vila och när jag ska köra på.

För övrigt så har jag börjar köra en del på tempocykeln. Jag har även efter lång längtan köpt en wattmätare. Jag motiveras av konkreta siffror och kunde inte hålla mig längre. Förhoppningsvis är effektmätaren monterad och klar inför påskhelgens träning.

Sitter just nu i solen på min altan. Njuter och samlar kraft inför dagens sena arbetspass. Försöker tänka på allt som jag tycker går bra nu, tänker att alla positiva tankar ger kraft. Ju mer kraft desto bättre cykling.

Att lyssna eller inte lyssna?

Att lyssna eller inte lyssna på sin kropp är något jag ofta frågar mig själv. Som jag skrivit innan så är det många gånger jag försöker att stänga av alla tankar och bara kör på. Det funkar för det mesta. Men så kommer det så klart dom dagarna då jag inte kan stänga av och känner att jag verkligen måste lyssna på kroppen. En sådan dag var det i lördags. Jag hade planerat in ett hårt EB pass men kroppen skrek NEJ. Trött dagen innan och trött hela lördagen, många timmar med sprinh på jobbet, det bådar inte gott för ett hårt pass. Vid sådana tillfällen tänker jag att det är bäst att vila en dag extra för att kunna köra på ordentligt i stället för att mesa igenom ett pass. Vet inte om det är rätt, jag kanske ska pressa mig som mest när det känns som sämst, men det känns inte rätt.

Det blev vilodag i lördags, eller "träningsfri" eftersom jag jobbade hela dagen kallar jag det inte vilodag. Min sambo hämtade mig och överaskade med semlor. Det blev en himlans mysig kväll, vilket jag kände dagen efter hade gjort gott för kropp och själ. Körde lördagens pass i går, söndag. Vilan på lördagen gav resultat och jag klarade min intervaller väldigt bra tycker jag. Mådde illa i slutet på alla vilket för mig är lika med att jag orkat att köra på ordentligt. Det är inte alla dagar jag kan pressa mig så att jag mår illa inne på trainern.

Summan av detta är nog att det är bra att lyssna på sin kropp, ibland i alla fall ;)