lördag 30 april 2016

Kinnekulle - årets misär

Tjaa! Var ett tag sedan och som vanligt har det hänt en del. Önskar att jag var bättre på att skriva här. Gillar inte att gå och samla på mig massa och sedan försöka göra ett bra, inte allt för långt inlägg. Det är en konst det här med att blogga får jag erkänna. Kanske är ett tecken på hur spontan icke-spontan man är? Ett tecken på att jag är en person som går och drar på sakerna för länge? Näää, jag kommer till skott med cyklingen i alla fall. Jag skyller på cyklingen, jag cyklar för mycket för att hinna blogga flera gånger i veckan. Så nu var dåliga samvetet för att jag är kass på att uppdatera bloggen borta!


Men om jag nu ska skapa lite ordning här och dela med mig av vad som hänt sedan Östgötaloppet. Efter Östgötaloppet hade jag två veckor till nästa tävling, Kinnekulle. Kinnekulle var mitt första a-race för denna säsongen. Var inte nöjd med min insats från förra året och inte året innan dess. Så detta året var jag extra laddad för att göra bra ifrån mig. Har haft tävlingen som målbild under vintern när jag kämpat inne på trainern. Varför just Kinnekulle har blivit en tävling som jag vill köra bra på är för att det är en av få tävlingar här i sverige som bjuder på lite höjdmeter. Backar är min starka sida och det gör att banan kan vara till min fördel.


Med hjälp av min “coach” Camilla Larsson hade vi försökt att få till en liten formtopp lagom till Kinnekulle i år. Det kändes bra dagarna innan tävlingen, jag var förberedd fysiskt och började förbereda mig psykiskt. Fick ett stärkande mail av Camilla där hon peppade mig och uppmanade mig till att köra för att ha kul och släppa prestationskraven. Har lärt mig att jag presterar som bäst när jag släpper tankar på att “jag måste vinna” och bara kör på.


Kinnekulle ingår även i Swe-cup i år. Så det var inte bara viktigt för mitt ego att visa formen på kullen. Vi i laget hade som mål att köra för att vinna. Allt var planerat in i minsta detalj kan man säga.


Grymt laddad dagen innan Kinnekuell

Dagen kom, söndagen den 24:e april. En dag jag och många andra sent kommer att glömma. Morgonen började med att jag tittade ut och såg att det snöade! Inget snö-blandat utan riktigt stora snöflingor. En litet nervöst skratt kom ur mig. Ja ja, det går över tänkte jag, vi startar vid 12.00 och mycket kan hinna hända vädermässigt, temperaturen brukar stiga ett antal grader framåt lunch. Intalade mig själv att allt kommer att gå bra, inge ide att oroa sig. Det ger dålig energi. Skämtade lite om att det kan inte bli värre än SM 2014 som gick på samma bana, i ösregn och några ynka grader, i slutet på Juni. Började packa in i bilen, satte på cykelstället, skulle precis lasta på cykeln när jag av vana alltid kollar di2-växlarna. Hade även gjort detta kvällen innan men gör det alltid innan lastning. DÖTT! Växlarna var döda! Aaaaa PANIK!! Lugn och fin försökte jag att tänka. Min snälle sambo kom till min undsättning och började snabbt hjälpa mig med att försöka hitta felet. Men icke. Hittade inget fel och växlarna var döda. Gick inte att hålla paniken, ångesten borta och jag gjorde allt för att försöka komma på en lösning. Fanns bara en snabb lösning, att få tag på en annan cykel. Som tur är har vi i laget oftast backup från Bliz-Merida. Ringde dem och utan problem fanns det en extra cykel till mig. Stor pust, jag kommer att komma iväg. Trodde ett tag att allt var kört. Att all uppladdning var bortkastad. Min kära tävling, åt helvetet. Men oerhört tacksam över att få en lånecykel började resan upp mot Kinnekulle. På vägen upp fick vi ett meddelande av Malin i laget. Hennes bil startade inte! Lite för mycket, först min cykel som skrämde slag på alla och nu Malins bil. En stund senare fick vi reda på att starten var framskjuten en timma. Tur för Malin som lyckligtvis fick ordning på bilen och kunde köra mot Kinnekulle, lite senare än planerat, men ingen brådska med tanke på att starten var framskjuten. Jag var också glad för detta eftersom jag kom iväg lite senare än beräknat på grund av strulet med cykeln. Jag visste även att det skulle krävas en del tid till att mecka iordning lånecykeln för att den ska passa mig. Vilken jag skulle ha gott om tid till nu när starten var framskjuten.


Vädret varierade hela vägen upp till Kinnekulle, snö, sol, regn, hagel. En buffé av alla möjliga väderlekar.


Framme uppe på Kinnekulle fick jag lånecykeln och skruvandet började. Byta sadel, byta hjul, byta bromsklossar, ja det var mycket som skulle fixas. Vår mekaniker Rasmus hjälpte mig och mina föräldrar som var med fick agera så gott dom kunde utefter mina direktiv. Kan erkänna att jag var en smula samlad och lite stressad. Man vill inte hålla på att mecka med en cykel precis innan tävling. Innan start ska man ta det lugnt, ladda mentalt. Mitt i detta fick vi sedan veta att starten inte alls var framskjuten en timma, utan en kvart. En aning mer stressad. Gick inte att göra det som skulle göra snabbare. Kom till slut iordning med cykeln och nu var det bara ombyte och smörja benen med liniment kvar. Kan tillägga att det kort efter att vi anlände till kulle började att snöa. Så vädret såg inte lovande ut inför starten.

  






Jag trodde att det inte kunde bli värre än SM 2014, men det kunde det visst, det kunde bli så mycket värre att man fick ställa in tävlingen. Anledningen till att det ställdes in var att väglaget inte ansågs vara säkert. Ett bra beslut tycker jag. Det är inte kul om folk skadar sig pga av vädret. 

Det var historien om vår första deltävling i swe-cup och mitt första a-race som inte blev av. Väldigt trist, tog hårt på mig. Jag vet att det är viktigt att ha ett mål efter målet. Men vad gör man om man inte får kämpa mot målet över huvud taget??? Jag försöker att ladda om nu. Mitt nästa mål är SM. Men innan dess är det Göteborgsgirot GP. Det kommer att bli superduperkul! Peace!


Här är lite bilder, bilder man sent kommer att glömma. Alla bilder är tagna från Bliz-Merida Pro Cyclings Facebooksida.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar