fredag 5 februari 2016

Tankarna på cykeln - motivation

Jag tänker ofta på vad som driver mig till att lägga all den tid som jag lägger på cyklingen. Har aldrig tidigare tränat på den nivån jag gör nu, och har nog aldrig tänkt att jag skulle göra det. Vad som fått mig till detta var helt enkelt att jag märkte att jag var bra på att cykla och märkte att jag snabbt blev bättre vilket har fått mig att vilja se hur bra jag kan bli, i den mån det går med arbete och familj. Men för dom som känner mig så kommer det inte som någon överraskning precis. Jag har alltid ägnat mig åt någon fysisk ansträngande aktivitet och att jag sprang mitt första motionslopp när jag var tre har nog satt sina spår.

Så stolt! - mitt livs första lopp 
Något som hjälper mig i träningen är att jag på något vis alltid kan motivera mig till att göra det jag gör. Som jag skrivit om innan handlar mycket om att sätta upp mål, att ha ett mål med träningen. Mina tankar går ofta bakåt i tiden till gymnasiet, en period i mitt liv då jag inte hade några mål. Jag visste inte vad jag ville jobba med och såg ingen anledning till att kämpa på med matteläxan eller gå upp tidigt för att lära mig något som jag såg som meningslöst, för mig just då. Detta gjorde att det inte gick så bra för mig i gymnasiet, för just då såg jag ingen anledning till att få några bra betyg, jag skulle ju ändå inte läsa på högskolan, för jag visste inte vad jag ville bli, och behövde ingen högskoleutbildning.  


För mig är det svårt att kämpa när jag inte ser något nytta med det som är jobbigt eller tar emot. Jag avundas dem som ändå kan motivera sig själva, eller lura sig själva till att göra saker som de kanske inte ser någon anledning med. Eller de kanske hittar en anledning till att göra det. Men det är svårt för mig i bland. Så det som rör sig i mitt huvud för tillfället är vad det är som motiverar mig till att kämpa på med cyklingen så som jag gör. När jag satt på cykeln en dag började jag fundera på syftet, målet med vinterträningen. Eftersom jag måste ha ett mål och syfte med det jag gör. Kom fram till detta:


Bygga upp kroppen
Det vill säga förbereda kroppen på högre ansträngning och belastning. Träningstiden nu under vintern är mindre än under säsongen, kroppen får en chans till att bygga upp sig. Man kör en del styrka och rörlighet på gymmet för att stärka kroppen och förhoppningsvis leder detta till en minskad skaderisken. Det gör även att kroppen klarar av andra belastningar i vardagen. En stark och rörlig kropp är alltid bra att ha. Eller en funktionell kropp kan vi kalla det.   
Att stretcha efter träning fick man lära sig tidigt
Bygga upp “psyket” 
Under vintern har man ingen cyklist framför eller bakom sig som ibland gör att man kan ta i lite extra. Nu hänger det bara på dig själv, att kunna pressa sig utan att någon annan hetsar dig till att göra det. Under vintern får hjärnan träna sig på att tvinga benen till att trampa. För varje pass som hjärnan måste pressa sig blir den bättre på att pressa sig. Jag använder mig oftast av tankebilder, tänker på stunder då jag bitit i och uthärdat smärtan. Har på så sätt lärt mig att om jag tänker så, så klarar jag av att pressa mig lite till. Du kan ha starkaste benen i världen men är hjärnan inte med i matchen så kanske du inte får användning av dem. Ben och hjärna måste vara överens!

Och att kämpa fick jag nog också lära mig tidigt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar