måndag 16 maj 2016

Dansk kantvind dag 3 + backe!

Tävlingsdag nr tre i Danmark, dagens tävling i staden Hammel. Dagens bana var kuperad och innehöll Danmarks mest kända backe, Pöt Möller. Knappa kilometern lång och runt 7%. Jag har inte stenkoll på siffrorna, bryr mig inte så mycket. Är det backe så är det och det brukar vara hårt oavsett hur många procent hit och dit tänker jag. Inga backar här omkring är värre än dom jag körde på Mallis, så jag låter backarna vara som dom är utan att bry mig för mycket om lutningen och längden. Kan vara bra att veta ungefär hur lång en backe är för att inte köra på för hårt i början och dö innan backen är slut.

Ja som ni märker var fokus för dagens lopp denna backe, Pöt Möller. Fokus var även som tidigare dagar, placera mig så bra som möjligt för att slippa ta så mycket vind som möjligt. För självklart var det friska vindar i dag med. Tror nu mera att detta är standard i Danmark. ‘

Idag anlände vi till tävlingplatsen ganska tidigt och hade ovanligt gott om tid för att checka läget vid start- och målområde samt mecka ihop cykeln. Jag hade en timma till start när jag satte mig på trainern för att börja värma upp. Det kändes skönt, jag vet att när benen tävlar flera dagar i rad behöver jag en ordentlig uppvärmning för att komma i gång. Behöver pressa på så att kroppen fattar att nu är det dags igen, ingen vila idag heller, börja producera syra! Kändes seg i början av uppvärmningen, var riktigt jobbigt när watten steg och pulsen skulle kämpa sig upp. Men efter några hårda korta intervaller var det som om benen började förstå att det var dags för tävling. 40 min och jag var varm och go om benen.

Vi ställde alla upp inför start, jag, Moa, Hanna och Maja. Fyra MCK:are. Starten gick och det var lite lugnare dom tre första kilometrarna till skillnad från dom två tidigare tävlingarna då det varit tokkörning från start. Men däremot kom det en attack efter tre kilometer, något som det inte gjort tidigare. När attacken gick hade jag som tidigare fullt upp med att försöka ta min plats i klungan. Låg bakom Hanna och vi låg ganska lång bak, för lång bak för att kunna gå med i attacken. Moa var däremot mer på hugget och hade placerat sig bra, längre fram i klungan och lyckades gå efter när några av tjejerna svarade på attacken. Så där gick första utbrytningen för dagen. med en av oss i MCK. Tre varv skulle vi köra och därmed tre varv upp i backen. Eftersom jag var i andra gruppen inför första gången i backen förväntade jag mig ingen tokkörning. Placerade mig längst fram för att säkerställa att inte hamna bakom någon som kanske skulle släppa klungan. Det var kämpigt, men det var jag nog inte ensam om att tycka. Var ingen som gick förbi mig i alla fall. Lite lugnare efter backen och sedan in på varv två. Andra gången upp i backen var det hårdare körning, alla i klungan ville nog skilja agnarna från vetet. Jag såg till att lägga mig längst fram och bredvid mig låg tre andra från klungan. Satan vad dom körde! Jag brukar känna mig stark i backar men jag fick en riktig match. Var riktig nära att jag inte kunde hänga med dem sista metrarna upp. Men jag hade bestämt mig för att inte åka av och pressade på allt vad jag kunde för att ta hjulet framför. Vi blev en grupp på fem cyklister som nu fick en lucka till dem bakom och körde på för att hålla avståndet. Efter ett kort tag kom vi ikapp Moa och en tjej från BMS som hade kört partempo ett bra tag. Vi hade därmed ingen MCK:are i 1:a klungan. Trodde att 1:a klungan hade en stor lucka och att vi aldrig skulle komma ikapp. Gruppen jag var i körde dock på, vad jag tänkte var för att hålla luckan till dem som låg bakom. Jag gick fram och tog mina förningar för att visa att vi i MCK bidrar och vill vara med på att köra. En kort bit in på varv tre kom vi helt plötsligt i kapp 1:a klungan. Oj, tänkte jag, nu är vi alla samlade. Jag och Moa sitter i 1:a klungan. Vad ska vi nu göra? Fanns inte så mycket att göra för vi kom ut i kantvinden och vi var ganska möra båda två. Tejerna som körde för placeringar attackerade gång på gång och jag fick riktigt bita i vissa gånger för att inte åka av. Det sliter i slutete när det kommer attacker efter attacker. Efter halva varvet lugnade det ner sig. Alla började förmodlingen förbereda sig för hård körning i backen som låg i slutet på varvet tänkte jag. Jag började förbereda mig mentalt. Jag var trött men jag hade bestämt mig för att göra allt för att sitta kvar uppför. Tänkte hur det skulle kännas om jag inte orkade, om jag blev tvungen att släppa. Det skulle kännas väldigt trist, att bli besegrad i en backe. Sedan tänkte jag på hur det skulle kännas om jag satt med upp och kunde köra in med klungan mot mål. Då kände jag mig oerhört glad, att lyckas bita i och kämpa. Det ville jag, jag ville känna att jag gjorde allt för att lyckas. Och så bestämde jag mig för att jag ska inte åka av i backen, jag är start i backe och klarar det här.

Vi närmade oss backen och jag gick fram och tog en plats bland dom fem första i klungan. När vi kom in i backen hamnade jag längst fram bredvid en satans stark norska. Nu gällde det, håll dig kvar. Jag kämpade, trodde någon skulle göra ett ryck, eller dra på lite hårdare. Men så blev det inte. Jag klarade att sitta med upp och nu var det bara några kilometer kvar mot mål. Yes, håll dig kvar sista biten nu tänkte jag, sätt dig högt. Det gjorde jag, norskan gjorde en attack och jag kunde lätt gå med och resten av klungan. Vi var samlade och någon knapp kilometer kvar till mål. Jag hade varit ganska passiv under tävlingen, gått efter några attacker men inte gjort någon själv. För mitt eget ego eller rättare sagt min MCK heder var jag tvungen att göra minst en attack. Den gjorde jag cirka 500m innan mål. Tänkte att kanske är det så att ingen tar initiativet till att bry sig för att vi är så nära mål och jag kan hålla en lucka fram till mål. Jag reste mig och attackerade. Kom i väg, fick en lucka, höll någon minut tills en tjej från BMS attackerade ikapp mig. När hon körde förbi mig orkade jag inte ta hennes hjul. Klungan kom precis ikapp mig lagom till spurtrakan fram till mål. Jag hade inte mycket kvar i benen och det blev ingen vidare spurt. Kom sist i klungspurten. Lite trist, men jag satsade mitt kort på att attackera innan mål med hopp om att det skulle hålla. Nu gjorde det inte det, men jag hade kanske ändå inte lyckats med någon bra spurt i klungan så mitt beslut kändes rätt. Ibland får man chansa och här i Danmark har det verkligen varit rätt läge. Inte så mycket att förlora. Bara mycket att lära.
Moa kom in precis efter mig. Vi slutade i dag platserna 14 och 15. Maja och Hanna tvingades tyvärr att bryta.

Så nu var alla tre tävlingar i Marcello Bergamo Cup avslutade. Jag har inte sett den totala placeringen i cuppen men kan väl tippa på att jag och Moa kanske top top 15. Kan återkomma med resultat.

Sammanlagt har jag fått mig tre riktigt bra tävlingar. Jag har haft riktigt tufft motstånd riktigt hård dansk vind och fått öva mig riktigt mycket på att försöka placera mig rätt i en stor klunga. Om det blir någon nästa gång i Danmark ska jag tuffa till mig lite och ta mer plats i klungan. Peace!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar