Tempo SM

Då väcker vi lite liv i bloggen igen med ett inlägg om SM! Svenska mästerskapen i landsvägscykling.

SM består av två “grenar” tempo och linjelopp. I tempo är det även en lagtävling. Ett lag ska bestå av minst tre åkare från samma klubb. Då det inte är så många damelitcyklister i landet så är det inte så många klubbar som har tre damer som kör tempo. Detta var vi i Mölndal väl medvetna om och såg vår chans till att ta en lagmedalj. Jag och Moa var klara för tempot sedan länge och några veckor innan SM lyckades vi även få med oss vårt nya tillskott i laget Carla!

Tävlingarna är utspridda under en vecka, tempot på onsdagen och linjeloppet på lördagen. I år gick SM uppe på Sollerön i Dalarna. Moa åkte upp veckan innan för att grunda med några andra tävlingar som går runt midsommar. Jag och Carla åkte upp på tisdagen för att känna på banan och för att kunna sova och ladda ordentligt.

Efter en lång, men trevlig biltur var vi uppe på Sollerön tisdag eftermiddag. Vi mötte upp Moa och gav oss ut på tempobanan. Jag hade inte studerat banan så noga innan men visste att det skulle vara kuperat och det var det ju. Ingen platt tempopannkaka. Benen kändes lite slöa men efter att vi körde upp pulsen en liten stund så kändes det ganska bra. Banan var inkörd och nu var det bara att vänta ca 24 timmar tills starten skulle gå. Starten var sent på onsdag eftermiddagen 18.00. Förmiddagen gick mest åt till att gå runt och ladda, göra sig mentalt förberedd. Jag memorerade banan och la upp en plan för hur jag skulle fördela krafterna. Tänkte att i slutet är det bara att gå all in och vara beredd på att det kommer att göra jävligt ont, men jag ha haft ont innan och kommer att klara det.  

Äntligen var det dags att börja göra sig redo för tävlingen. Vädret var fint, prognosen hade dock visat regn hela dagen, men det kom aldrig något. Tur för mig som omedvetet antagligen är en solskenscyklist, presterar oerhört dåligt när det regnar. Jag hade fått startnummer sju. I tempo kör man ju själv mot klockan och startar individuellt med 1min mellanrum (kan ibland vara längre/kortare). Bra att vara bland dom första, då har man plågan över snabbare. Klockan tickade ner och jag var ute på banan i tempo SM! Något som jag tränat inför sedan förra årets tempo SM. Förra året hade jag som mål att komma topp 10. Kom på plats 14, men var oerhört nöjd, mitt första SM och jag slog många av mina konkurrenter i landet. Årets mål var återigen topp 10. Detta har varit ett av mina personliga mål för säsongen. Förhoppningarna på att jag skulle kunna nå målet har dock inte varit så höga. Jag har inte alltid kunnat träna och vila som jag velat eftersom mitt arbete är väldigt oregelbundet. Men formtoppad eller inte, jag var ute på banan och körde mitt andra SM. Känslan var okej under loppet. Jag hade kollen på pulsen, watten och kadensen för att varken köra på för hårt eller ligga och slöa. Tyckte att jag körde lite klent i mellanåt, men körde ändå så hårt som jag vågade, med tanke på att banan går lite uppför i slutet ville jag ha krafter kvar. Dom sista fem kilometrarna tryckte jag på så mycket som jag kunde. Det var hårt, lyckades inte riktigt nå så hög watt som jag hade hoppats på. Sista biten mot mål var en backe, det var tungt, inte mycket kraft i benen. Passerade mål, vid medvetande, och utan att behöva stanna för att slänga mig på marken och spy. Det betyder att jag inte har kört på ordentligt tänker jag. Kör man tempo ska man inte ha några som helst krafter kvar när man kommer i mål. Tänkte därför att jag gjorde mitt bästa, men synd att jag inte kunde ta i mer. Min lagkamrat Moa kom i mål några minuter efter och mötte mig med att säga att jag låg 2:a i den nuvarande placeringen. Va?! Hur var det möjligt? Ja ja, alla har ju inte kört, jag åker nog ner ganska mycket i placeringlista till slut tänkte jag. Men, så mycket åkte jag visst inte ner. Slutade på en 6:e plats! Helt otroligt. Jag körde visst mycket bättre än vad det kändes som, och alla andra kanske körde väldigt mycket sämre. 

Moa och Carla körde också bra och tillsammans kom vi på plats två i lagtävlingen. Har funderat på vad det var som gjorde att jag lyckades köra så bra som jag gjorde. En stor faktor är nog min wattmätare. Jag körde oerhört jämt tack vare att jag kunde se vilken watt jag låg på och inte behövde få panik när hastigheten sjunker i backarna och tvärt om utför. Hade inte riktigt räknat med att jag skulle kunna placera mig så bra som jag gjorde. Mitt mål var att åka upp, köra så bra jag kan, och att ha riktigt kul. Och det lyckades jag med! Att vi som lag tog en medalj gjorde även att vi alla kunde vara grymt nöjda med vår insats.

Jag får passa på att tacka Rasmus som lånade ut sin tempocykel till Carla. Utan den hade vi aldrig fått en lagmedalj! Och stort tack till Carla som ställde upp och körde på en cykel som hon aldrig innan har kört på. Historien om Carla och Rasmus tempocykel är ett kapitel för sig som jag tyvärr inte kommer att ta med här.