torsdag 30 april 2015

Kort och snabbt

Slänger in ett inlägg för att bevisa för mig själv att jag kan skriva ett kort inlägg någon gång i stället för att gå och samla på mig massa.

Senaste träningspasset var också nämligen kort och snabbt. 40-20 på tempocykeln, på trainern. Har inte kört 40-20 det här året och gick in i passet med målet att köra så hårt jag kan och på högre watt än vad jag har haft på mina EB intervaller. Jag är nöjd med passet, gillar korta hårda moment. Det är skönt att känna att man kan pressa sig. Det är väl det cyklingen handlar om, att kunna pressa sig. För att kunna pressa sig behöver man träna på att pressa sig. Kanske är det jag behöver träna mer på?

Är på väg till jobbet, sent pass idag. Imon är jag ledig och fyller år. Som present till mig själv ska jag ge mig ett G1 pass och mys med familjen! :)

onsdag 29 april 2015

Rätt eller fel, spelar det någon roll?

Har nu gått och samlat på mig massa tankar och funderingar som jag skulle vilja få ut här. Inlägget blir en blandning av senaste veckans träning och allt som rör sig i huvudet. Sist skrev jag för att glömma och gå vidare och det funkade ganska bra. Men helt lätt är det inte att INTE fundera över om alla pusselbitar som ska läggas för att prestera är dom rätta eller om det är någon bit som bör bytas ut för att få det stora pusslet att passa.


Träningen förra veckan började med tisdgasträningen med klubben. Vi var nog rekordmånga som kom och ville cykla snabbt i dom fina MCK tröjorna. Jag var ledig samma dag vilket betyder att benen bör vara pigga. Kände mig också pigg trots att jag var helt slut dagen efter söndagens tävling. Men väl inne i träningspasset kändes benen inte alls så pigga. Det blev ett tungt pass. Hjärtat ville men inte benen, frustrerande. Tog detta som ett tecken på att jag kanske ska ta det lite lugnt några dagar framöver. Kommande pass samma vecka blev därför ett lugnt löppass, G1 3 timmar och ett trainerpass på tempocykeln 2x20min G2. Har inte haft lusten att pressa på och därför kört efter känsla på passen. Inte gjort något som jag inte velat. Det har varit en intensiv period senaste månaden med många hårda pass både mentalt och fysiskt. Tror att det är bra att man tar en paus och bara kör på känsla någon vecka efter en intensiv period. Vet inte om det är rätt, men jag kanske inte hela tiden ska sträva efter att göra rätt utan bara göra vad som känns BRA.


Detta är något jag funderat mycket på, vad är rätt? Eftersom jag är så noga med att göra allt rätt. Det blir lite filosofiskt. Vad som är rätt visar sig ju oftast efter man gjort något, eller? Man kan känna av under tiden, men det riktiga svaret kommer ju efter. Man kan sedan tex. ändra något i sin träning för att få ett annat resultat men hur vet man säkert att det man ändrade ledde till utfallet. Det är alltid så mycket som påverkar, så många olika faktorer, pusselbitar. Nä, detta leder ingen vart, jag blir bara snurrig i huvudet.  


Åter till träningen. Det är ny vecka så jag kan ju lika gärna passa på att ta med veckans utförda pass i det här inlägget. Jag jobbade i helgen vilket betyder lite träning och inledde därför veckan med ett pass på tempocykeln i måndags, 4*5km EB. Passet får en 3:a av 5. Första gången ute på tempo så det var nog inte bara benen som gjorde att jag inte kom upp i så hög puls som jag önskar. Mitt under passet, mitt ute i ingenstans dök Rasmus upp, på tempocykel! Känns som om jag och Rasmus är dom enda mck:arna från hisingen som kör tempo och självklart kör vi på samma lilla väg. Fatta vilken bra väg det måste vara för tempocykling. Ska jag vara ärlig har jag inte kört där innan men jag tror jag har hittat en ny tempobana. Rasmus hängde med bakom på min sista intervall. Det var trevligt med lite sällskap. Fick gnälla av mig på att jag inte riktigt körde som jag hade velat. Fick lite kloka ord ang. kurvor och siffror som man oftast får från Rasmus.


Idag tisdag blev det ett löppass och lite styrka. Löpningen är så befriande på något sätt. Inga krav, bara spring, spring för vad du känner för brukar det bli. I dag kände jag för att ta i lite. Ett bra tecken efter förra veckans ovilja till att pressa på.

Ska avsluta inlägget nu. Har skrivit på detta i två dagar, så om jag inte slutar nu kommer det bli ett evighetsinlägg. Ska skärpa mig och skriva oftare för att inte skriva så långt. Avslutar med att medge att jag är ofta osäker på om jag gör rätt. Men jag vet i alla fall att jag gjorde rätt som började cykla.

måndag 20 april 2015

Kinnekulleloppet - Blandade känslor

Så var det dags för race igen. Inte vilket som helst utan Kinnekulleloppet. Tävlingen som har en bana med en ca 3km lång backe. En tävling som jag personligen sett fram emot och haft i tankarna när jag kört mina pass på trainern i vinter. Förra året gick inte Kinnekulleloppet så bra, jag satt och sparade/fegade hela loppet och slutade som 6:a. SM gick på samma bana och gick åt skogen det med. Blev liksom aldrig att jag fick ta ut mig ordentligt och verkligen köra på max i backen någon av gångerna. Bestämde mig därför inför denna säsongen att jag ska köra skiten ur mig i den satans backen så jag blir nöjd och inte har några krafter kvar. För det kan jag, jag är ju stark i backe.


Vädret var hyfsat fint, ingen storm som förra helgen och solen var framme. Tror jag påverkas mycket av vädret för jag kände mig riktigt peppad just för att vädret var bra, lika med att jag inte behöver frysa. Kunde till och med skippa benvärmarna, då är det varmt ;)


Det var jag och Anna från laget som körde. Charlotte var sjuk och Moa roade sig som föreläsare på Vetenskapsfestivalen. Så där stod vi, två svarta faror från MCK. Anna är också en jävel i backarna och det kändes skönt att veta att om jag inte lyckas så finns det en stor chans att Anna gör det. Hennes bror Fidde hade dessutom tagit 2:a platsen i seniroklass timmen innan så det ligger något bra i generna hos dem.


Starten gick och vi rullade i väg. Jag försökte att ta så lite vind som möjligt, hålla mig nära dom som jag visste skulle satsa på att gå loss. Samtidigt som jag inte ville ta vind i onödan ville jag inte få för låg puls. Har märkt att om pulsen sjunker för mycket, för länge, blir det tufft om det helt plötsligt kommer ett ryck. Vilket det skulle kunna göra i backen. Första gången  upp i backen var alla samlade. Jag kunde inte undgå att analysera dom andra och lyssna efter hur ansträngda dom var. Jag var inte den som var mest ansträngd och det gav mig självförtroende. Kände mig stark och var hela tiden på min vakt i fall någon skulle försöka något. Ut på varv två och fortsatt samlat utan attacker. Ju närmare vi kom backen desto mer spänning blev det. Var några småförsök från någon att komma loss innan backen men inget lyckades. Fortsatt samlat uppför backen på varv två. Nu kommer det att hända något snart tänkte jag, var på din vakt! Placerade mig så nära “dom starkaste” jag kunde och mot slutet av backen där den sista stigningen börjar kom det! Vet inte om det var Ida Erngren eller Lisa Norden men någon ställde sig upp och satte av en attack. På ren instinkt slängde jag i en växel, ställde mig upp och gjorde allt för att hänga med i rycket. Jag märkte att det bara var Lisa, Ida, Malin Wallin och jag som klarade rycket. Det skrek i benen mot slutet av backen men jag klarade det, jag satt med! Lisa lyckades komma upp lite föra oss andra och drog på utför och fick en lucka. Jag, Ida och Malin bildade ett lagtempo och började jaga. Samtidigt som jag var oerhört nöjd över att jag kom med i utbrytningen blev jag samtidigt skeptisk. Pulsen var över tröskeln och jag vet ju att det inte håller allt för länge. Ska jag orka sitta med Ida och Malin, dom är ju bra mycket starkare än mig. Det gick en bit. Vi rullade runt, vi alla var trötta men tog var sin förning. Men sedan kom dom negativa tankarna. Det här kommer inte att hålla. Jag stod över några förningar och väntade på att dom skulle skrika något till mig men ingen sa något. Till slut tappade jag. Vet inte om det var på grund av benen eller hjärnan. Jag körde själv en bit och blev sedan ikapp körd av en trio med Ellinor Huusko, Julia Karlsson och Anna! Snacka om jag blev glad av att se Anna! Om jag har en åkare från laget i ett lagtempo kan jag faktisk med gott samvete lägga mig där bak och få lite återhämtning. Ellinor verkade inte så pigg hon heller och det var bara Anna och Julia som gick fram ett tag, tills Julia skrek och Ellinor gick fram. Jag med, kändes som jag fick lite återhämtning och kunde trycka på igen. En bit innan början av backen kom vi ikapp Ida och Malin som jag tidigare var loss med. Så nu gick vi sex upp i backen tillsammans. Ida, Anna och Ellinor verkade ha mest kraft i benen. Rycket förra gången i backen och körningen efter med Ida och Malin slet antagligen väldigt mycket för jag tappade. Så nu var jag, Malin och Julia efter dom andra. Malin verkade också sliten och tappade mig och Julia, hon gick av innan sista stigningen tror jag. Jag var före Julia men vid något tillfälle gick hon om mig. Vet inte om det var i backen eller i sluttningen utför. Tappade koncentrationen några minuter uppe på toppen och helt plötsligt såg jag Julia en bra bit framför mig. Passerade Ida som stod vid sidan av med strulande cykel. Så nu var Anna ensam med Ellinor, Julia efter det och jag efter Julia. Insåg att nu var det solo körning som gäller. Hade nog inte i tanken att jag skulle jaga ikapp Julia, så här efter vet jag inte varför. Hade ju varit bra om jag kom i kapp Julia, vi hade kanske kunnat köra ikapp Anna och Ellinor. Men men, bra att tänka på det så här efteråt.


Jag körde dom två sista varven själv. Kändes bra, bra att slippa bry sig om några andra runt omkring och bara köra på med en ansträngning som jag vet att jag klarar i ca 40min. Kändes dock lite oroande att jag inte visste var dom andra var bakom mig. Skulle mitt tempo hålla för att inte bli ikappkörd?? Tänkte att jag får hoppas att mitt tempo håller, gör det inte det och jag blir ikappkörd kan jag förhoppningvis ta dom som kommer ikapp med en sista spurt i backen. Det var en del tankar som gick fram och tillbaka. Jag var nöjd med att ligga själv och köra och hoppades att ingen skulle komma ikapp. Men jag ville ju samtidgt ha den där sista spurten uppför och maxa in i mål som jag tränat på så många gånger. Fjärde gången upp i backen såg jag Emmy och Malin från Sävedalen på långt håll. Attans tänkte jag, nu får jag se till att dom inte kör i kapp mig. Fast som sagt, om dom gör det så borde jag ta dom uppför. Det var tungt fjärde gången upp för backen. Svårt när man kör själv, tycker alltid det är lättare att ta sikte på någon framför och tänka att jag ska inte släppa. Nu var det bara jag och backen, kändes tomt. Några stod ut med backen och jag fick några hejarop. Gav några extra krafter. Sista gången utför, kröp ihop och försökte göra mig så liten som möjligt för att få så hög hastighet som möjligt och förhoppningsvis öka avståndet till Emmy och Malin bakom mig. Blev passerad och passerade några av herreliten. Nu var jag inte helt själv och jag kunde för några minuter ha blicken på några framför för att hålla uppe farten (höll tillåtet avstånd). Likadant ute på öppna rakan. Blev passerad av några elitherrar och kunde ha blicken på dem några minuter och försöka hålla uppe tempot. Jag visste att det nu var mindre än 20 minuter kvar och försökte därför köra på så gott jag kunde, utan att få för mycket syra. Kunde hända att Emmy och Malin kommer ikapp och då måste jag ha krafter kvar i backen. Emmy och Malin kom ikapp, precis innan backen. Vi gick upp tillsammans och jag tänkte, gör inget dumt nu, håll dig lugn, se till att de inte går om dig, och gör en ökning sista 300m. Jag vet att jag tar dom båda i en spurt i slutet. Blev aldrig någon spurt. Blev att jag öka en aning vid sista stigningen och märkte att Emmy tappade. Malin var redan av. Höll hela tiden koll bak och Emmy verkade inte ta in på mig. Kom i mål som 5:a och Emmy bakom. Blev aldrig någon spurt i slutet. Anna och Ellinor höll i hop till mål och Anna kom in som 3:a.
Har blandade känslor till tävlingen igår. Jag är grymt nöjd med att jag gick med i rycket uppför med Lisa, Ida och Malin. Att jag lyckades bita i och hålla mig kvar med dem. Jag satt inte kvar i klungan och såg på när några andra gick iväg för att spara mig till bättre tider. Körde på så hårt jag kunde tills det tog stopp och jag fick släppa. Efter det körde jag så gott jag kunde utan att slå av och hoppas på att några andra kommer och hjälper mig. Var riktigt trött efter tävlingen, fick maxa en gång upp i backen, dock inte på sista varvet mot mål. Men jag fick i alla fall bevisa för mig själv att jag har kraft i benen för en ökning i den backen. Tänker dock på saker jag kunde gjort annorlunda. Kanske inte skulle gått med Lisa, Ida och Malin. Hållit mig kvar med Anna och dom andra för att orka alla gånger upp i backen och ta dem med en spurt sista gången upp i backen. Borde inte ha tappat Julia och kört med henne för att komma ikapp Anna och Ellinor. Det är många tankar nu så här efteråt. Är väldigt glad över att Anna lyckades ta en 3:e plats och för första gången visa upp MCK:s tröja på pallplatsen. Men jag ska inte förneka att jag hade velat stå på pallen jag med. Men nu blev det inte så. Jag försöker att tänka på lagets prestation och är glad över att Anna lyckades.


Har någon konstig tom känsla, nu är det över, ett av målen jag sett fram emot. Nästa mål ligger långt fram och vet inte riktigt vad jag ska lägga fokus på nu. Dagens fokus blir i alla fall att inte älta gårdagens tävling. Efter att jag lagt ut detta inlägg hoppas jag kunna acceptera det som hände igår och bara gå vidare och blir starkare!


Bild från Facebook .- AKs cykelbilder

onsdag 15 april 2015

Racerapport Östgötaloppet

Årets troligtsvis, eller förhoppningsvis, blåsigaste tävling kördes i söndags. Verkar tydligen vara tradition att det ska vara storm där ute på slätten när tävlingen ska avgöras. Jag och alla andra i laget var förberedda på att det skulle blåsa och jag blev inte direkt överaskad när vinden tog tag i mig och min cykel. Men vinden blev min största motståndare då den hela tiden bromsade upp mig och knuffade mig åt alla möjliga håll.

Vädet var som sagt inte det bästa och det var kallt och ruggit under uppvärmningen. Tycker det är svårt när det är kallt, svårt att få upp värmen och hålla kavar den. Det blir ju alltid att man behöver stanna till, prata med någon, fixa något, och då måste man hela tiden se till att inte börja frysa. Det var fruktansvärt kallt att stå och vänta på start och när vi äntligen rullade iväg försökte jag snurra benen så snabbt som möjligt för att få upp värmen. Gick ganska seg i början, någon gjorde en attack och jag var nästan sugen på att göra en för att inte tappa värmen men höll mig tillbaka. Kändes lite vingligt i klungan, framför allt när vi kom ut i vinden. Med minnen från förra året visste jag att cyckeln kan hoppa till i sidled och ville inte komma för nära någon annan. Men sammtidigt ville jag ha skydd för vinden. Tänker så här efteråt att vinden var min största motståndare i söndags, den tog alldeles för mycket energi både fysiskt och psykiskt.

Lagets taktik var att hålla oss synliga och aktiva. Mina lagkamrater gjorde ett bra jobb och visade upp sig när övriga i klungan attackerade. Jag höll mig ganska passiv och när den värsta kantvinden kom gjorde jag ett dumt misstag i en kurva och fick ensam försöka komma i kapp klungan i värsta kantvinden jag varit med om. Känndes som om en vägg tryckte mig åt sidan. Kort efter det åkte jag åt sidan ner i åkern och fick stanna och klicka loss. I med skorna igen och jaga ikapp klungan. När jag tillslut anslöt till klungan hade några cyklister gått loss utan någon MCK:are! Jag visste att vi var tvugna att få iväg någon men benen sved efter mina ensamma körningar i vinden och jag orkade helt enkelt inte. Anna och Moa lyckades till mina stora lycka komma iväg, dock med en orange åkare, men bättre det än inget. Nu hade de lyckas med något i alla fall. Vi som var kvar i klungan bestod av några oranga jag och lite blandad kompott cycklister. Jag hade inget intresse av att dra eftersom jag inte ville att klungan skulle komma i fatt Moa och Anna och dom oranga hade ju också en, två, tre som var iväg och drog inte heller så mycket. De som försökte något blev snabbt inåkta. Jag försökte hålla mig aktiv och hela tiden ligga långt upp för att vara med när det hände något. När vi kom in på dom små varven gick en loss. Jag satt dumt nog bak i klungan och hann inte gå med. Efter det hände det som jag hade fasat för. En tjej framför mig åkte ner i diket, åkern och jag körde in i hjulet och föll med en hård smäll ner mot marken. Hann inte få ut skorna ut pedalerna så cykeln landade liksom på mig tror jag. För den fick inte en skråma. Tur det, det första jag tänkte vid smällen var "nej nej inte nya cykeln". Jag har ju kraschat en ny cykel innan och det var inte kul. Jag klarade mig ganska bra, hjälmen skyddade bra men nacken fick sig en törn och ena armen ömmade lite. Såg ingen anledning till att sitta och ha ont på cykeln i 30 min för att komma in bland som sista så jag rullade med hög kadens vidare i vinden. Uppför spurtrakan och steg av cykeln.

Moa och Anna kämpade tillsammans och lyckades hålla avståndet från klungan. De kom aldrig i fatt dom som tidgare gått loss med allt som allt resulterade det i att Anna tog en 6:e plats. Grymt bra i den vinden tycker jag! Moa hade otur och fick punka på näst sista varvet. Annars hade hon kanske knipit en 5:e plats. Men men summan av tävlingen är att MCK visade sig och försökte. Det gör att jag är nöjd med lagets insats men önskade kanske att jag som individ hade kunnat bidra med mera. Nästa gång hoppas jag på lite lugnare vindar, eller så kanske jag ska hänga tyngder på cykeln för att hålla mig stabil.



lördag 11 april 2015

Tävlingspremiär

Så var dagen äntligen kommen! Dags att ställa upp sig på startlinjen för årets första tävling, Jönköping gp.
Det var jag och Moa från laget som körde idag med sällskap från massa andra klubbmedlemmar i diverse klasser. Dagen började tidigt, 5:20 steg jag upp för att bli hämtad av Rasmus som tävlar i seniorklass. Efter det över till Moa och sedan iväg mot Jönköping. Framme i Jönköping, Habo, sken solen och vi möttes av några klubbmedlemmar och vår käre Mats som snabbt slängde på oss ett par fina hjälmar och snygga glasögon från Bliz. Som jag skrev sist var det ju hjälm och glasögon som fattades, så nu är jag fullt kittad med fina nya grejer. Redo för att köra riktigt snabbt.
Starten gick och det kanske inte alltid gick så väldans snabbt. Det var svårtjobbat när ett av lagen har sex åkare, nästan en tredjedel av klungan. En cyklist kom iväg redan på första varvet. Vi andra såg det nog inte som ett hot för att det var så tidigt i tävlingen, men avståndet växte varv för varv och hon körde i mål solo. Detta hände dels för att vi andra i klungan inte fick till något bra sammarbete för att köra ikapp och för att det inte verkade som om några orkade köra på för att åka ikapp. Det blev lite attacker här och där. Var en backe på varvet där jag försökte en gång. Gjorde beslutet att attackera en bit innan backe  för att ha en lucka innan backen. Smart tänkte jag men jag blev tyvärr ikappkörd precis i början av backen. Moa gorde också några försök till att komma iväg men dom där oranga tjejerna körde hela tiden ikapp. Vi tappade dock några cyklister och hela klungan var inte samlad när vi var inne på sista varvet. En cyklist var loss sedan vart ett och jag och Moa insåg att det kommer bli en spurt om andra och tredjeplatsen. Detta hade vi en förbestämd plan för. Jag drar upp Moa i spurten, klappat och klart inga konstigher. Bara för mig att se till att placera mig bra för att Moa ska få dom bästa förutsättningarna. Målrakan närmade sig och JuliaK drog igång spurten med mig precis bakom och Moa på mitt hjul. Perfekt placering! Moa knep 3:e platsen i spurten och 4:a totalt.
Jag och Moa är nöjda med dagens tävling. Vi kunde gjort mer men för att vara första tävlingen tycker jag att vi körde bra. Det tyckte även våra andra klubbkamrater och Mats (sportchef för BlitzMerida och vår spons, taktik, allt i allo suporter). Kändes som om det var en bra stämmning i klungan. Till nästa gång får vi alla se till att ge bättre motstånd mot det stora laget.
Nu har Anna och Charlotte anslutit till laget och vi är alla samlade på ett vandrarhem i Ljungsbro. Dags för lite takticksnack och pepping för morgondagens tävling. Östgötaloppet! Åreta blåsigatste tävling. :)

onsdag 8 april 2015

En härlig påsk och nya leksaker

Påsken blev precis som jag önskade, fint väder, mycket cykling, tid med familjen och nya leksaker! Det blev tre härliga pass med laget. Lite varierat innehåll varav ena passet innehöll tre minitävlingar. Vi hade då fint sällskap av några starka killar från Aktivitus vilket höjde motståndet och tvingade oss andra att ta i lite extra. Ena tävlingen avslutades med en lång backe på ca 7min. Den var som upplagd för att jag skulle kunna känna in vad jag har i mina små ben. Jag lyckades köra ganska smart och kom upp som 2:a, tror bara att det var Fidde som kom före (det är svårt att hålla koll på placeringen när man har blodsmak i munnen). Så dom små benen har allt kraft i sig kändes det som.

Utöver alla timmar på cykeln har det blivit en del meckande. Jag hämtade min nya cykel i fredags från Merida. Underbart! Så fin och ny med di2. Och som grädden på moset fick jag även wattmätaren från Power2max förra veckan som nu efter stor hjälp från min käre "lagmekaniker" Rasmus har fått på plats. Kan passa på att nämna att jag har även en personlig mekaniker (min sambo) men han har tyvärr ett annat jobb att sköta ibland och då får jag ta hjälp av lagets mekaniker. Så nu är jag fullt kittad med ny cykel, ny Garmin och wattmätare plus nya klubbkläder. Kan nästan inte bli bättre nu. Vad mer kan man önska? Jo just det ja, ny hjälm och glasögon, och dom bör komma till helgen.

Igår körde vi raceträning med klubben och det var premiär för wattmätaren. Stirrade inte mig blind på vad den visade men i vissa stunder t.ex. under ett partempo när jag kände att det började bli jobbigt noterade jag watten och såg då att jag borde kunna trycka på lite till i förhållande vad min tröskel ligger på. Och det funkade. Tror att wattmätaren kommer att bli ett bra träningsredskap. Om inte annat kommer det att ge många fina siffror för nörderi, så håll till godo alla som gillar siffror!

https://connect.garmin.com/activity/740459765